Om laggarbo
Laggarbo ingår i Skinnskattebergs kommun. Laggarbo har funnits i flera hundra år. på 1700-talet byggdes länmansgården, med tillhörande fängelse och magasin. Då var Uttersberg större än Skinnskatteberg. Läs gärna mer på Uttersbergs egen hemsida, http://www.uttersberg.net
Först 1979 bildades samfällighetsföreningen. Dåvarande ägare av länsmansgården hade några år dessförinnan styckat av området och därefter sålt marken. Liksom i övriga Skinnskatteberg har järnmalmen forslats på området och Nedre Vättern och Hedströmmen använts som transportleder till de olika hammarsmedjorna.
Redan 1576 vet man att det fanns en smedja i drift. Som Kristina Li och Bert Olls skriver i boken "Hedströmsdalen -ända in i bergslagen":
Skinnskatteberg har sin historia. 1366 hette platsen Skinnsäckeberg tills en kyrkoherde i början av 1600-talet ändrade namnet till Skinnskatteberg. Själva säcken trom man skulle ha kommit från de säckar man fraktade malmen iur gruvorna med. Säckarna som bars på ryggen, var tillverkade av skinn från varg, lo, björn, ko eller häst.
De första bergmännen var bönder, som hade bergsbruket som bisyssla. De som blev vinnare var de som lade ner jordbruket och ägnade allt mer åt järnet.
i varje liten bäck med fall högt not för att driva en hammare fanns snart nog en liten stångjärnsproduktion.
Några hundra år senare 1636 förbjöd myndigheterna bergsmännen att anlägga bäckhammere, och som det stog i det utfärdade förbudet, "smida en hop elakt järn på dem, vilket järn fördärvar hela järhandeln".
1909 lades järnbruken ned och sågverksindustrin tog vid. Men Skinnskatteberg har anor sedan före Kristus. På gärdet nedanför kyrkan (1863 i nuvarande skick) hittades en trindyxa som en hällsning från den befolkning som fanns här mellan 3500-2500 f kr. Även namnet på sjöarna Övre och Nedre Vättern är ett urgammalt ord för vatten.