Laggarbo Fritidsområde

Nattviol är en upp till tre decimeter hög orkidé med vitaktiga blommor. Den har två stora ovala blad som sitter långt ner på stjälken, samt två eller tre små och smala stjälkblad. Nattviol blommar i juni-juli med väldoftande blommor som sitter samlade i mångblommiga ax, blommorna doftar starkare på kvällen och lockar då till sig svärmare som pollinerar dem. Kalkbladen är vita till gul- eller grönvita. Blomman har en långsmal läpp och lång och tunn sporre. Pollenfacken sitter tätt och parallellt. Nattviol delas upp i två underarter, ängsnattviol (ssp. bifolia) och skogsnattviol (ssp. latiflora (Drejer) Löjtnant). Skogsnattviol är grövre med glesare blomställning och längre sporre. Hos ängsnattviol är sporren ungefär två centimeter lång, medan den hos skogsnattviol är omkring tre centimeter lång.
Nattviol är mycket lik grönvit nattviol (P. chlorantha), men den senare är större, grövre och har pollenfack som sitter glest och är vinklade mot varandra, samt sporre som är något förtjockad mot spetsen. Hybrider påträffas ibland där de två arterna växer tillsammans.

Utbredning. Nattviol är ganska vanlig och förekommer från Skåne till Jämtland. Den växer i ängar och öppna skogsmarker. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet bifolia kommer av latinets bi- (två) och folium (blad), namnet betyder tvåbladig och syftar på de två basalbladen.

Skogsklocka är en tvåårig, styvhårig ört med styvt upprätt stjälk och ljusblå blommor som sitter samlade i huvuden. Stjälken är ogrenad och vasst kantig med strödda, lansettlika blad. Det toppställda blomhuvudet är vanligen mångblommigt medan de nedre, som sitter i bladvecken, vanligen är fåblommiga. Skogsklocka blommar i juli-augusti, blommorna är nästan oskaftade, en till två centimeter långa, och har ett utskjutande stift. Fruktkapseln är nedåtböjd.
Skogsklocka är, tillsammans med toppklocka (C. glomerata), den enda av blåklockorna (Campanula) som har blommorna samlade i huvuden. De är annars inte särskilt lika, eftersom toppklocka vanligen är betydligt mindre och har större mörkt violetta blommor.

Utbredning. Skogsklocka förekommer sällsynt i Syd- och Mellansverige, och saknas helt i en del landskap. Den växer i skogsbryn, vägkanter eller gläntor i skogen. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cervicaria kommer av latinets cervix (hals). Enligt Nyman (1868) kallades arten Cervicaria major tenuifolia under 1500-talet och Linné, som senare namngav arten, "bibehöll benämningen Cervicaria som artnamn, derigenom påminnande om bladens fordna användande i halssjukdomar".